Jag köpte min första welsh 1974. Hon hette Vindhäxans Carmen och kom att bli stamtik i Dalsvedens kennel. Jag har haft uppfödning sedan dess om än i liten skala och ibland med lång tid mellan kullarna. I yngre dagar använde jag hundarna i praktisk jakt. Jag är fortsatt angelägen om deras jaktliga kvaliteter även om jag har haft små möjligheter till traditionell spanieljakt. Men det är de egenskaper som krävs för sådan jakt som gör spaniels till underbara sällskapshundar för någorlunda aktiva hundägare. Utställningar har också ingått i mina hundaktiviteter. Särskilt WSSK:s Club Show har jag uppskattat. Allra roligast var det i klubbens begynnelse. Då var Club Show mer av en mönstring (om än med tävlingsinslag). Vi tog med alla welshar som gick att uppbringa till dessa tillställningar. Inte bara de bästa man fött upp. På så vis fick man en helhetsbild av läget i rasen. Sedan dess har rasen blivit talrik och något sådant är kanske inte längre möjligt utom kanhända regionalt.

Yrkesmässigt är jag jurist men avslutade min karriär med en tjänst som internrevisionschef på en större myndighet. Jag är alltså bra på det här med regler, mål, uppföljning och utvärdering samt att skriva.

Jag är sedan några år pensionär och vill gärna betala tillbaka till WSSK för många decenniers medlemskap utan att bidra aktivt.

Jag gjorde mina första insatser för klubben inom ramen för arbetet med att revidera den rasspecifika avelsstrategin (RAS). Jag blev sedan styrelseledamot och vice ordförande samt ansvarade för Avelskommittén. Förra mandatperioden var jag ordförande och med fortsatt ansvar för avelsfrågorna.

Förutom hundintresset ägnar jag mig åt travhästar. Delägare i några tävlingshästar liksom i ett par fölston. Jag håller på och lär mig om avel med travhästar.

Jag bor med min make i sköna Jämtland. Vi bor på en avstyckad gård i Åre kommun med våra hundar. I familjen finns det en australisk kelpie herre samt welsh springer spaniels. Jag är utbildad SBK instruktör, handledare i SKK:s uppfödarutbildning, utbildad testledare MH/MT, tävlingssekreterare, nose work instruktör etc.

Rasen har jag på nära håll följt sedan 1993, och min första welsh springer spaniel kull såg dagens ljus 2013. Jag aktiverar/tränar/tävlar våra hundar inom alla möjliga grenar, brinner för att arbeta med hund. Hemma finns det meriterade hundar inom utställning, rallylydnad, nose work samt viltspår i dagsläget. Avstånden här uppe har gjort att jag tävlat mindre än vad jag tänkt, men det ska förhoppningsvis bli bättre. Är kontaktperson för welshar i Jämtland. Vi syns framöver!

Jag är 63 år bördig från, och nu levande i, Norrköping. Civilekonom från Internationella Ekonomlinjen i Uppsala med fransk inriktning och arbetsliv i byggmaterialbranschen mestadels i, eller rörande, Västafrika.

Förvärvsarbetar/pensionär sedan några år, fungerar halvtid ideellt som arbetande styrelseordförande i Svenska Bridgeförbundet (c: a 20 000 medlemmar) och spelar på nationell nivå. Var även kapten för våra juniorlandslag mellan 2015 och 2018 med ett par VM-guld i bagaget.

Har sedan maj 2021 delad vårdnad om welshtiken Vera (Sällebäcks Royal Velvet) och tycker det är en fantastisk såväl ras som individ. Jag har tyvärr arbetat för lite med henne; förutom ett par grundkurser försöker vi oss på lite elementär Nosework – som jag hoppas kunna bygga vidare på.

Jag lärde mig redovisning/bokföring av en gammal kamrer – något jag haft stor nytta av, och gillar ordning och struktur.

Jag heter Kaj Dahlborn, bor på landet strax söder om Söderköping och är sedan ett år sekreterare i Welsh Springer spanielklubben. Kommit in till nya utmaningar efter många år i taxvärlden. Har sedan tidigare inte någon erfarenhet av rasen utan vi sökte egentligen en trogen jaktkompis till mig inför min pensionering i februari 2022. Gift sedan 30 år med min fru Anne som har en registrerad kennel sedan 35 år med uppfödning av långhårig dvärg och kanintax. Anne är viltspårdomare och har tävlat som representant för Östergötland vid 3 tillfällen i viltspår SM för tax med en hedrande tredje plats som bäst.  Jag har jagat i många år och våra ”drev” promenader blir ofta både långtråkiga och ensamma. Därför började Anne att söka lämplig ” kompis ” till mig redan 2 år innan min pensionering. Så kom då Sandy stormande in i våra liv. Perfekt kompis för mig som aldrig driver iväg timtals.

Det är ju inget vi ångrat en sekund då hon visat så utomordentliga egenskaper både som eftersökshund och kortstötande med fina räder in i små såtar. Dessutom alltid glad och svansen går.

Jag bor utanför Helsingborg på en gård. Köpte min första Welsh, Twinkle Limited Edition "Sam" 2015 och 2019 berikades jag med Welsh nr.2 Moonstruck John Blund ”Archie”.

Jag har alltid haft ett stort intresse av djur och natur, då jag är uppvuxen med att följa med min far på jakt. Hemma fanns undulater, möss, kaniner, harar, illrar, kycklingar och en folkilsken tax som högg oss barn i familjen med jämna mellanrum.
1976 köpte jag min första häst och 1980 köpte jag min första egna hund, en Amerikansk Cockerspaniel Such Bonnets American Asheley "Lee".Lee blev hunden i mitt liv, förutom att han var vacker, var han en fantastisk hund att jobba med. Vi tävlade i Bruks Spår med cert, jaktprov, viltspår.Han är än idag den amris som är mest allroundmeriterad i Norden. Därefter följde fler amrisar och hästar.
Har nu sedan några år tillbaka sålt hästar som jag haft hemma och ville då ha en lite större hund, med mindre pälsvård.
Valet föll på den vackra röd/vita welshen, vilket jag verkligen inte ångrat. Så stora personligheter är dom med ett stort glatt hjärta till det mesta. En anledning till mitt val är också att rasen är än så länge "oförstörd". Ingen överdriven päls, ingen jaktvariant, vilket jag tycker är viktigt.
Welshtempramentet speglas även på ägarna, jag har på kort tid träffat så många härliga, glada Welsh ägare överallt.

Som relativt nybliven pensionär har jag också förmånen att ha tid att förkovra mig i vår ras både historiskt och avel som jag tycker är oerhört spännande och intressant. Är också tacksam för alla klokheter man fått av olika uppfödare.

Jag är just återflyttad till Skaraborg efter sex år vid Kalmarsund. Jag har fyra welshar: Bosse (9 år), hans söner Exxet (Kex, snart 6 år) och Skorpan (1 år) samt hans systerson Charlie (6 år). I flocken finns även en treårig goldenhane. Vid namn Love.

Jag och Bosse började med viltspår när han var runt året gammal och jag letade efter en aktivering där han fick använda sin nos. I viltspårets värld fick han nosa till sitt hjärtas lust och fick dessutom mängder av beröm för det i en period där nosandet bidrog till mycket frustration hos mig i vardagen och andra typer av träning. Vi båda fann stort nöje i träningen och senare att delta i prov. Med oss på vägen fick vi en härlig träningskamrat med en ljuvlig welshtik som gjorde det trevligt att åka till skogen även de blöta och kalla dagarna. 2016, efter tre raka ettor, satt championatet. Sedan dess har viltspår varit en del av vardagsaktiveringen. Kex och Charlie har båda anlagsproven på plats.

Genom åren har vi haft härliga träningskamrater. En del av dem har varit noviser som jag lotsat in i viltspårets roliga värld och stöttat på deras väg till championaten. Jag har inte hållit kurser inom viltspår ännu men det kommer vara en naturlig del i utvecklingen av min egen verksamhet inom hundträning. Planen just nu är att träna Charlie mot championatet. Med Bosse har jag även tränat en del elitspår men som äldre gentleman har han inte samma driv som när han var ung. Det kan vara mer mysigt att rulla runt i riset och hitta en bra pinne. Om matte så gärna vill gå spåret så brukar han säga att ”det finns där borta”. Vi får se om det kan bli nytändning till våren, annars hoppas jag Charlie tar hans plats som framtida tävlingskamrat på högre nivå och vid KM, DM och eventuellt SM. A girl can dream…

Hundar har varit (och är) en stor del av mitt liv. Första hunden var en tax som blev nästan 16 år gammal. 2015 så fick jag låta mina älskade storpudlar somna in med 3 veckors mellanrum, en på grund av ålder och den yngsta på grund av sjukdom. Då hade jag bestämt mig att inte ha någon mer hund men så kom ett foto på en liten valp från en av mina bästa vänner och att valpen fanns tillgänglig omgående. Sonen och jag skulle bara åka och titta…. men så kom vi hem med lilla Stella från Kennel Funbonés och Welshen kom in i mitt liv. 2018 fick Stella valpar och då ”råkade” det komma hem en liten Siri med mamma Stella hem.  

Vi älskar att vara ute i skog och mark och tjejerna är så lätta att ta med överallt. Vi har prövat på nosework, agility, Hoopers, utställning och jobbar nu på att jaga lite rosetter i skogen med spårprov. Båda tjejerna har berömt godkänt på anlagsproven så nu hänger det bara på matte 😊. Just nu är vi nyligen inflyttade till Skövde city och att bli stadshundar var inte heller något problem.

Jag är aktiv i Aktivitetsföreningen i Skaraborg och det är en ynnest att se alla hundar träffas på våra aktiviteter – vilka underbara hundar samt härliga hussar och mattar.